Jag undrar varför jag alltid tar åt mig.
Går jag t ex förbi några som råkar skratta just då så tänker jag att det är mig dom skrattar åt.
Säger nån nånting om nåt som jag skulle kunna gjort, så tror jag att det är mig dom pratar om/skäller på.
Ganska jobbigt.
Tar alldeles för mycket saker personligt.
"Nä, så gör jag med alla."
Då tänker jag:
"Yeah, right, det är mig du inte vill ha att göra med."
|
This entry was posted on 04:11 and is filed under . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
1 kommentarer:
Känner igen det där.
Det enda man kan göra är att inte bry sig, försöka vänja sig vid det. För det är ju fel känsla man har. Efter ett tag börjar man förstå det.
Om det är nån man känner kan man ju fråga vad de skrattar åt, så att man får veta.
Fast man ska ju heller inte finna sig i att bli illa behandlad av nån, som säger att "så gör jag med alla". Man ska aldrig acceptera att någon gör så att man mår dåligt.