Ikväll har jag gått och varit (relativt) hungrig.
Brödet är slut. Inget att äta.
Man får tigga om pengar för att kunna få mat på bordet.
Skitkul är det att leva så. (<--Ironi för den som inte förstod)
Man får krypa hos myndigheter så man känner sig nedtryckt i skorna.
Vare sig man får ja eller nej på ansökan.
Skulder, både till företag och människor.
Man har inte råd att handla sånt man behöver.
Kläder, husgeråd, möbler...
Ingen ork har man till nånting heller.
Så är det, för mig, att leva på socialbidrag, just för tillfället.
Prima liv.
Eller nåt.
|
This entry was posted on 00:51 and is filed under . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
0 kommentarer: